Ricardo- träning

Japp, vi kom iväg faktiskt. En timme tog lastningen men alla parter var lugna så det kändes ändå ok.

Hon var lite mer taggad idag och flängde runt lite men all utrustning kom på och väl i ridhuset var hon mer sitt normala jag.

Hon började ridpasset med att försöka galoppera iväg men efter den fadäsen gick allt helt ok. Vi fortsatte jobba med att få ut hennes rörelser och hennes självförtroende genom lite bomarbete.

Bilder kommer!

Go möra 17/4 2012

skitvecka

har haft två redigt dåliga pass med Pylsan. Visst innehåller de lite ljusglimtar men det dåliga lägger liksom sordi över stämningen. förkylning och regn hjälper inte upp betyget.

pass 1.
tog tjuren vid hornen och bestämde mig för att rida ut själv på Pylsan. allt gick ok fram till 200 m in i ridturen då hon promt skulle hem igen och blev helt snurrig. KLumpen i magen väte på mig så jag valde att hoppa av och leda henne. Hon fortsatte snurra och allt blev en ond cirkel. Kunde hoppa upp igen några hundra meter längre bort men hon fortsatte krångla en bra stund till. Resten av ridturen gick toppen och fint. bra studs i steget och pigg framåt (ylsemått mätt)

pass 2
fick ägna 40 min åt att få in bettet. får nog räkna med bakslag imorgon på den punkten. hade bestämt mig för att leda henne första biten och sen hoppa upp. Idag blev hon helt rabiat och skulle promt vända hem, sprang och hoppade och sparkade. Lugnade ner sig ca en km hemifrån men jag fortsatte leda henne en km till. Hoppade sedan upp och restena v ridturen var toppenfin!

vi får väl se hur det går imorgon. förväntar mig ett bakslag på bettträningen. Hon kommer säkert krångla vid utfärd imorgon igen. Får träna vidare helt enkelt.

i övrigt: hon är lite kan- inte- stå- still-ig igen. Lyssnar inte alltid på halt-kommandot och är lite disträ. Kan vara träningen eller bara att hon är lite hungrig. Får utforska. Är även kliig i huvudet.

Ricardo Reis-träning

Kom äntligen iväg på träning igen. Har lasttränat som en galning. Tyvärr är ju Pylsan mitt i pälsfällningen och kondis som en astmatisk sengångare så passet gick mest ut på att skänkla henne framåt. Jobbbigt för mig som inte riktigt ”tror” på den sortens träning, men jag vet oxå att det måste till. Dock var det kul att komma iväg. Hon skötte sig exemplariskt både utanför och inne i ridhuset. Hon tog bettet och följde det väldigt fint. Urtrött var hon efteråt, så trött att jag trodde och skulle lägga sig o sova *s* Det tog ca 40 min att få in henne i transporten när vi skulle hem. Hon var dock lugn hela tidedn och lyssnade fint på tryck och eftergift. Gick tyvärr inte att använda positiv förstärkning, hon var för trött helt enkelt. Hon fick gos och mys inne i transporten och hon stod fint hela vägen hem.

dålig bloggare

ja det är nog jag det. Ska försöka rycka upp mig och faktiskt delge lite här framöver.

skitväder och solsken

Att vädret är ombytligt dessa dagar är ju ingen nyhet, SMHI ändrar sin spådom var tredje minut och stormarna avlöser varandra, men att det även påverkar hästträningen är kanske lite oväntat. I söndags var det ombytligt på från himlen och i sinnet.

Skitväder
Regnet öste ner och där stod jag med en fraggel som inte ville gå in i transporten, trots mattes entusiasm över efterlängtad Ricardo Reis-träning. Ovädersmolnet hängde tungt över mitt huvud och missmodigt tog jag upp en morotsbit ur fickan att knapra på. Fraggeln spetsade öronen men stod kvar på utsidan, ytterst skeptisk. Jag hade ju redan bestämt mig, egentligen, vi kom ingenstans idag inte. Visst kunde jag ägna några timmar åt att få in henne men till vilket pris? Medan regnet öste ner byggde jag i huvudet upp en kort kriterieplan för att göra om lastningen till ett lastträningspass och på så sätt rädda det som räddas kan. Helst under 15 min om jag skulle hinna till min lektion utan häst. Efter några djupa andetag och snabba repetitioner så helt plötsligt fungerade allt igen, fraggeln gick in i transporten och stod lugnt kvar. Åkte jag? Nej, jag avslutade och släppte ut henne i hagen, hur frestande det än var. Som någon sa när jag förklarade att jag inte fått in hästen i transporten. ”Är det hon som bestämmer det?” ja, det är det ju, för vad för sorts träning har jag om jag tvingar in henne, och hur troligt är det att hon kommer koppla transporten till något trevligt?

Solsken
Medan jag stressat och missmodig körde upp till ridskolan på vinst och förlust sprack himlen upp och solen nedkom med ett sorts jesusljus som strålande ner över ridskolan och väl på ridskolan kändes allt lite bättre. Underbara SRF lånade ut en härlig gammal trotjänare till mig och med jesusljuset färskt i minnet traskade jag in i ridhuset för min lektion. Det kändes ovant att kravla sig upp på en ridskolehäst som är lika hög som smal (tänk A4ark) och dimpa ner i valfri billig allroundsadel. Jag hade ju i ärlighetens namn glömt bort den bekanta ridskolekänslan. Ricardo kom med någon gliring om att min frieser minsann bytt utseende och kön. Medan jag skrittade fram och försökte få till rätt stigläderlängd funderade jag febrilt på vad jag ville göra med gamle trotjänaren. När jag stannade framför Ricardo kom det till mig som en blixt. Sitsträning! Jag har alltid kämpat med min sits och efter graviditeten har den varit horribel. Mycket ändrar sig efter en graviditet, kroppen ser liksom inte likadan ut längre. Och minsann, jag fick sitsträna som jag aldrig gjort förut! ”I’m going to make you a super rider!” Sa Ricardo och gick efter longerlinan och pisken. Utan stigbyglar och tyglar fick jag trava runt och hitta balanspunkten och rätt sitsposition med hjälp av olika övningar. Mina skänklar behöver komma längre bak och skuldrorna behövde också komma bak bland mycket annat. Medan svetten rann mässade jag ”skänklar, skuldor, händer, blicken, skänklar, skuldror, händer, blicken.” ibland avbröts mässandet av ett pip när jag nästan skumpade av hästen men efter några minuter så var jag hyfsat stabil (efter hot från Ricardo om att sätta hästen i fyrsprång om jag tittade ner en gång till) Efterhand som jag blev stabilare fick jag plocka upp stigbyglar och tyglar. Efter 60 min var jag genomsvettig, solskensglad och alldeles matt.

dagens pass

förberedelser:
Kastade i mig maten precis innan fredrik kom hem och matade bebisen medan jag planerade ridpasset. Planerade att träna serpentiner och volter och framåtdrivande hjälper från halt till skritt, då hon sparkat åt den skänkeln nån gång nu.

status:
Ryttare lite trött och stressad, hästen allmänt sur över något och fullproppad med överskottsenergi. Dock är båda arbetsvilliga och hyfsat i synk. Insåg direkt att det ännu en gång saknas en sko… på hästen alltså.

Ridpasset:
Kom glatt i hagen, stod still när jag sadlade, grimaserade lite när jag drog åt gjorden men inget överhängande. Satt upp med foten i stigbygeln! yey!Hon tog framåtdrivande ut från gårdsplanen. Väl ute på banan blev hon vinglig och tyckte inte om att jag bestämde vart vi skulle gå. Gick emot framåtdrivande nån gång men efter en muntlig tillsägelse släppte det. När väl det var avklarat så blev hon överambitiös och tolkade alla signaler från mig som skänkelvikning 8vilket hon gör väldigt bra!) och blev tillika sur när det inte gav tilldelning. Efter ca 20 minuter i skritt på ett åtta-spår så släppte det och framåtdrivande och styrningen funkade hyfsat iaf. Bestämde mig för att inte pusha mer det passet och gick istället ut på grusvägen för att trava lite. Vilken dröm! Det känns som att sitta på en grand Prix-häst när hon tuffar iväg! så sjuuuukt fin!

reflektion
Jag är väldigt glad att jag satt kvar idag då hästen verkligen glöder av energi och skulle lika gärna kunna dra iväg i bockserier. Hon galopperar mest hela dagarna nere på betet, är så nöjd att de har det att springa på. Hur skulle det annars gå. Tycker jag fick igenom lite basic saker idag, imorgon blir det långa tyglar!